HOLLYWOOD VAMPIRE // HV DIARIES

Harriet Marianne von Brömssen
gallery/aaimageedit_5_7298004012

PATRASKET PÅ ZVETADAMM

INLEDNING/FÖRORD

"Som ur en dimma i denna nattsvarta mörka årstid, oh du, försvann; då där, som du
en gång kom in i mitt liv. 

Den första gång jag dig såg, en vidablick in i din själ, speglade sig mer än tomma ord 
och dumma fraser än där jokrarna spelar sina valser och sitt falskspel.

Såsom en av de dära Nyårsaftonarnas sprakande med sitt sprut och tjut, kom du bara in
där i mitt hjärta och slöt om den med din varma sköljande sprudlande närhet"

 

MUSIK: Elton John
FILM: King kong & Dirty Dancing
INTRESSEN: Piano, engelska & mode
LEGENDER:  James Dean & Marilyn Monroe
PERSONLIGHET: Galen & snäll
STJÄRNTECKEN: Skorpion
NAMNSDAG: 12 maj - LOTTA
FAVORITER:  Citronsorbet & Drömrulle
 

I ALLA HJÄRTANS DAGAR 

"... det är inte vad du har... inte heller hur mycket du har... inte heller hur mycket som det sitter på den polerande ytan... inte heller hur mycket mera kunskaper  du besitter på än någon annan... inte heller hur mycket mera du är än någon annan... utan att det bara var DU... "  

-- Harriet Marianne von Brömssen 

Blommor kontra blaskor

... det finns blommor och det finns blaskor; det ena överväger det andra i alla lägen såsom på jorden...

 

FYLLBORG
Jag kan fortfarande gråta för dig och jag kan lika mycket fortfarande också skratta väldans åt din
spya på en Valborg och då var du stor för mig, men nu bara en vanlig fjortis och med detta facit
i hand som vem helst med fel och brister, men även med så mycket mera under skalet.
Att först supa sig nästan redlös för att festa om på Liseberg för att sedan hamna i Gårda inne på någon
sorts gammal länga för att du inte hade varken ork eller mådde bra för att ta en spårvagn och att klockan dessutom blivit för mycket och att du inte kunde ta dig hem.
Där på Gårda numera bortrivet kvarter som ersatts men som då var ett gammalt trapphus upp för första bästa dörr och ringde bara på för att låna en telefon, men det tog en mycket lång tid innan en man i morgonrock försiktigt öppnade och tittade ut och just då från ingenstans flög denna spyan rätt ut från Mademoiselle Anne och rakt mot mannens dörrmatta.

Mannen blev givetvis fly förbannad och svor åt Mademoiselle Anne. I all sin sans ragglade Mlle Anne rätt ut mot ingenstans.
Det var den Valborg det med denna tillhörande fyllan.

En något kortare joggingtur
Det hände faktiskt att jag kunde ta mig en joggingtur borta vid slingan, sedan mina föräldrar med mig flyttat oss närmare Brunnsbo, närmare bestämt exakt vid gränslinjen mellan Brunnsbo och Backa. Slingan var juh då också ganska rätt så färsk, men ändock ganska nedsprungen.

Mitt minne brukar allt som oftast svikta när det gäller årtal och jag är juh inte som min make med sitt mannamine för det där just med årtal, men någonting kan man ju kombinera med varandra och komplettera ibland med för den delen.

Men en dag satte jag min allra sista fot på slingan och därmed "P" för just kring jogging och löpning.

Just denna dag hade jag för en gångs skull bestämt träff för en joggingtur och Mlle Anne dök då plötsligt upp och slöt sig motvilligt med när jag bestämt ville ha henne med. Att jag ville ha henne med berodde på att jag kände mig bekväm med just Mlle Anne.

Jag hade givetvis klätt mig för joggingen, vilket inte Mlle Anne hade gjort, inget jag tänkte på då. Denna dag var väl heller inte Mlle Annes bästa, som för tillfället hade risig stil av vissa skäl. Vi lunkade mot slingan och mötte upp "Ebenezerinnan" efter en stunds lunkande blängde hon lite lätt på Mlle Anne med en gest att hon ville inte ha henne med på turen och att du kan väl ta hand om henne. Jag blev stött givetvis och vände hemåt, medans "Ebenezerinnan" fortsatte sin tur vände jag mig om och kunde med mitt dåliga samvete se att Mlle Anne gick lugnt hemåt. Sedan stötte vi på varandra lite lätt ihop senare. Det fanns väl inget som behövdes sägas mer om det hela.

Men samtidigt förstod jag lite "Ebenezerinnans" agerande och ändå inte. Mina minnen kretsar främst kring Mlle Anne och nu till saken om "Ebenezerinnan" och en händelse innan denna nonchalans på joggingturen som en liten fingervisning till denna:

En varm sommardag ville "Ebenezerinnan" att jag skulle följa med henne i en bil med två killar och hamnade till slut i en källarvåning med "Ebenezerinnans" tölp. Och på en säng låg plötsligt denna så kallade "Ebenezerinnan" och tittade på mig medans tölpen till pojkvän försökte få till detta. Stämningen var något uttråkad, inget annat för oss alla.
Efteråt på vägen hemåt frågade "Ebenezerinnan" om jag kunde tänka mig att besöka tölpen och hon förklarade för mig något grundligt vägen dit med buss och att vi skulle träffas kl 08.00 på morgonen.
När denna dag dök upp låg jag i min säng och sov den djupaste och härligaste sömn jag kunde göra.
Det ringde på dörren och "farsan" öppnade denna och min "farsa" var något chockad att hon dök upp såpass tidigt på morgonen. "Ebenezerinnan" förklarade att vi skulle ha träffats och "farsan" svarade att jag sover, men kom in till mig och förklarade dörrklockans gälla slag. Jag vred på mig sömnigt och sade surt att jag vägrade.
"Ebenezerinnan" försvann ut om det var mot bussdestinationen "tölpen" eller hem? Det förtäljer inte historien, men jag slapp höra mera om skiten!

Någon tid efter detta dök "Ebenezerinnan" upp utan förvarning med en väninna "Fräulein Blundtfundt" och också då låg jag i sängen ganska urlakad och då var det inte så tidigt mer än att de bara kunde komma in. De ville något och jag muttrade frågande om de är lesbiska??? Stämningen blev inte hög av detta och innan de försvann ut bägge två bara så där i ett snäpp, sade "Fräulein Blundtfundt" allvarligt tillbaks mot mig att de bägge två diskuterat kring att jag är mer lik Linda Blair i själva filmen Exorscisten än privat. Jag blev både förlägen, sur och undrande och allt kändes jobbigt där i sängen plötsligt.

Destination Garzstarez
Det ringer på dörrklockan och jag öppnade dörren lite försiktigt och just där framför mig står Mlle Anne.
Hon trevar sakta fram mot mig och sveper sig med mjuka rörelser runt och gör samtidigt en gest uppifrån och ned för att visa att jag skall titta extra noga på henne och säger då glatt och spontant: - Det är senaste modet från Paris.
Efter den meningen kluckar hon till med två små ljud efter varandra som bara hon kunde göra och låta på sitt egna speciella vis.
Och just då sken mitt ansikte upp och valet var helt rätt. Svarta byxor och till detta en vit piratskjorta, som hängde löst utanför de svarta brallorna och ett löst skärp sittandes strax nedanför midjan och klippt av sig sitt längre blonda hår hade hon också gjort. Väldigt kort, men helhetsbilden blev över förväntan och jag gillade det jag såg just då till denna klädseln och släppte genast in henne.

Vi gick direkt och vant in till mitt rum där vi stod och sneglade lite lätt på varandra långsamt innan vi började flummigt få fram lite ord och meningar om lite av varje. Det flummiga samtalet slutade med att Mlle Anne började prata om Frankrike och om man skulle åka dit...
Men då utbrast jag: - Varför inte bara lifta till Garzstarez med en tidsmaskin??? Hur mycket stålar har du? Jag har under hundringen...
Mlle Anne kontrar försiktigt: - Jag kan nog inte skrapa ihop så mycket.
Jag säger fort utan att tänka: - Var startar vi?
Mlle Anne funderar lite.Vi bestämmer hals över huvud en tid och dag inom kort hos mig.
Men jag undrar försiktigt: - Var startar vi?
Mlle Anne funderar lite och svara bestämt att vi kan juh alltid ta vägen om Azkiles... Jag bara: Ohhhh, jaaaaa...

När dagen faller in för vårat ändamål dyker givetvis Mlle Anne upp som beräknat och Mlle Annes klädsel vid tillfället; en tillknäppt beige poplinkappa, en tjock tröja under, jeans och ett par enkla bekväma dojjor på fötterna. Jag hakar genast på med att inte göra mig för mycket besvär med mitt utseende och satsar på en värmande klädsel. Årstiden kanske inte var den allra bästa vald för att bara försvinna iväg i en tidsmaskin på. Just dessa dagar var ett toppenfint väder med lite sol och helt vindstilla med molnig himmel. Men den natten blev nog den längsta i våra liv och den var mycket iskall, rå som bara en vinternatt kan vara som gled mot sitt slut och förberedde sig mot våren.
Allt vi hade med oss var ett par några futtiga slantar och ingen packning alls utan bara den värmande klädseln mot kroppen. Min klädsel för detta tillfället föll på ett par svarta mjuka silkes jeans, en tjock tröja tröja under en beige tillknäppt kappa med resårdragning i midjan gjord av ett kraftigare jeansmatrial och på fötterna ett par bekväma dojjor av något slag.

Vi traskade glada i hågen mot Azkiles och tiden flöt iväg. Konstigt nog var det varken krångligt eller långt att gå om man bara tog genvägen som vi gjorde.
Plötsligt var vi vid Azkiles och tog där en kort paus för hur vi skulle gå till väga och hur vi skulle få denna tidsmaskin att starta oss framåt mot vårt mål Garzstarez.

 

En novell tillägnad Anne-Charlotte Crisp Turner  *November 16, 1965 Januari 19, 1988
Novellen bygger på minneN från slutet av sjuttiotalet in mot det tidiga åttiotalet Lotta / Mlle Anne.
Skriven av Harriet Marianne von Brömssen
Utgivningsdatum: Söndag, februari 13, 2011 kl 23:13

gallery/l_9a
gallery/lotta
gallery/lotta
gallery/l_9a
gallery/l_9a